Stickar tröjor på löpande band...

Efter att inte ha tittat åt mina garner och stickor på mycket länge (flera år faktiskt) fick jag i vintras tillbaka lusten att sticka.

Det började med att jag fixade med Evelinas rum och rensade i garderober och förråd. Det är ju ett trist göra, så jag började kolla om det kunde finnas någon kul podcast man skulle kunna lyssna på samtidigt. Gissa om jag blev glad när jag hittade en podd om stickning. Elin och Karin förgyllde många timmar av städning. Tillslut var jag så inspirerad av stickpodden att jag inte kunde hålla mig en sekund till, jag bara måste få lägga upp maskor.


De introducerade mig till Ravelry och min hjärna höll på att explodera. Det som inte finns där, är det ens värt att sticka? Över 3 miljoner stickande människor samlade på ett och samma ställe, mönster och inspiration i mängder. Mig hittar du som Fru Svala

En annan sak som förändrats sedan jag lärde mig sticka 2003, när jag bodde i Trollhättan, är youtube. Jag minns att jag kämpade för att förstå mönster och olika tecknade bilder i böcker på hur maskorna skulle vridas, plockas, hoppas över, stickas ihop osv... Nu, klick, klick, 30 min senare... -hmm, sticka mönsterstickning med flera färger och sen klippa i stickningen verkar ju vara en "baggis", måste testa. =)




När Evelina skolades in på förskolan i februari så fick vi en segdragen förkylning på köpet. Efter några febriga dagar under täcket hade jag "gått en kurs" i att göra tröjmönster med raglanärm, först nerifrån och upp och sen uppifrån och ner. Känslan att inte vara beroende av andras mönster var svindlande.

En stickning får, och måste få ta tid... det är sååå lugnande och min stressade kropp vill bara sticka mer och mer. Snart, snart kanske jag vågar mig på en tröja till mig själv igen, nästan 10 år efter den senaste. Men den här gången ska jag sticka efter eget mönster =)